Saknaden är stor!
I förrgår pratade jag med Johannes, det är alltid så roligt att prata med honom. Men efter jag har pratat med honom så blir hans frånvaro så påtaglig. Det är efter man pratat med honom som man blir påmind på hur mycket man saknar sin älskade sak. Så hela gårdagen var otroligt tuff, jag ville bara gråta hela tiden. Och just nu vill jag det igen!
Men om 68 dagar kommer min älskade hem och jag längtar så efter att få en riktig kram! Det jag saknar och längtar mest efter är att få prata med honom på riktigt, det blir inte riktigt när man pratar via skype, Man berättar inte lika mycket som man skulle göra om man var vid varandra. Det känns liksom inte värt att berätta allt som man gör när man bor tillsammans. Men snart är han hemma, och jag längtar såååååå!